Pictorial Riddles

 

vägskäl

Who is the bridegroom identifying with?
a) The man below.
b) His dead, prolonged father.

 

cat
Which one of these unknowing observers will the cat favor?
a) The one with the wavy hair.
b) No one in particular.

 

Untitled-1
How did the statue lose her arms?
a) She did not have enough birdseed in her hands.
b) The mad sailor threw them in the sea.

 

street
Why does this man seem so peaceful and carefree?
a) He likes a morning walk and really doesn´t mind the noise from the mechanized street-cleaning patrol.
b) He is trying very hard not to be detected.
cave
What exactly is going on in this cave?
a) The smuggler to the left is proudly showing his newly arrived companion an artwork he just made on the wall to pass the time.
b) He is showing something else entirely, but the smuggler to the right is delirious and not paying attention.

 

uniform
How come the man to the left shows a condescending attitude?
a) The uniform gives him a sense of entitlement.
b) Under the given circumstances he is unable to hide his feeling of being the superior lifeform.

 

sleep
How did the woman end up sleeping like this?
a) It was a perfectly normal situation. Then her bed-partner, while squirming in sleep, happened to push the woman through the wall.
b) No, she is a regular outside sleeper by choice. She recently dreamt of skating and falling through the ice. Trying to get up from the hole, she accidentally kicked through the wall.

 

How does an image turn into words? Artists are generally wary against applying discursive formulas and enforcing closed systems of meaning to their works. Bluntly put: images deserve pre-verbal attention, otherwise they´re treated like mere signs. We likely get to know images best intuitively, since image-cognition must have predated the invention of written language.One could even say that there´s a bit of violence involved in bestowing a single meaning to an image, sort of killing the cat by opening the chamber just to check if it´s dead or alive, to paraphrase Schrödinger´s thought experiment on how quantum mechanics apply (or not) to everyday objects. So rather than it being a question of respect toward the artists and the integretiy of their works, there is also a structural reason for the wariness against efforts of decoding. The image itself has no linguistic dimension, at least not in a sense of a scriptural understanding. Words emerge rather like a pattern or a trace through a landscape of possibilities than in the polarizing or reductive manner of the signifying, linear process of how we read messages. We read a sign, but orient ourselves in an image. An exception to the rule might be the singular pictures in a comic strip, which are arranged in a linear order in which each image arguably has a limited and fixed part to play in a story. The following images are collages of comics, put together without a meaning or illustration of an idea in mind. Afterwards they have been subjected to the game of finding a twofold story in each image. Twofold, because two simultaneous stories or interpretations can work mind-liberating like a pun, a double entendre or a metaphor, when the ambivalence is maintained. It´s also interesting to observe how one´s own mind can be tempted to find the interpretation, either by choosing from the suggested alternatives, or by coming up with a third story.
(These thoughts were inspired by art historian and epistemologist Sven Sandström´s book From Intuition to Insight, from 1966.)

 

Det här inlägget postades i Collage, Graphic stories, Okategoriserade, Texts. Bokmärk permalänken.

11 kommentarer till Pictorial Riddles

  1. Anna skriver:

    hej,
    du var en gång väldigt pedagogisk när jag ställde irriterande frågor om john andersson. (int fan visste jag att ni var BFF). jag förstår fortf ingenting och det provocerar mig, eftersom jag VET att jag borde. hjälp? tips?

    • Niklas skriver:

      Hej, ja jag minns, hur var det, hade du läst Johns serier? De tycker jag är en bra ingång till hans värld, i synnerhet kanske Gene, Fred och Judy. Inlevelsen i miljöer som väcker fantasier, det filmiska. Vill man krångla till det för sig kan man ju läsa (eller skriva) texter, som de här:

      http://www.surrealistgruppen.org/JA_Artes_NN_2004.pdf

      http://www.diabolick-comics.blogspot.se/2009/08/sjalens-plats.html

      Med lite tur kanske de kan få en att förstå ännu mindre. : )

      • Anna skriver:

        o, tack för svar.
        ni (surr.) tenderar att beskriva surrealismen så vackert. har suttit och försökt läsa surr-manifestet och forshage beskriver det i ungefär samma ordalag som i länkarna. som jag minns det (dåligt minne).

        och det är lite som du säger: ju mer man läser desto besvärligare blir det.
        en annan sak, vad gäller att se bilder. jag vill gärna läsa in så väldigt mycket i dem, framför allt surr-konst, eftersom det känns lite som att titta på nåns dröm. man vill liksom tolka den och lista ut vad önskningen är. det är rätt utmattande, på ett trivsamt/obehagligt/lockande vis. vet inte om det kanske hänger ihop med hur jag är van att tolka bilder annars.

        • Niklas skriver:

          Ja, utmattningssyndromet känns igen, det är väl på gott o ont. Kanske är det så att inlevelsen mer förbehållslöst trivs i det outtömliga eller svårdefinierade, medan intellektet är drillat att leta efter det entydiga. Lista ut önskningar kan nog vara en överbryggande respons. Även önskningar kan ju vara svårdefinierade, t ex längtan efter det omöjliga, det underbara osv.

  2. Anna skriver:

    ja, nån som stod och pekade ut vägen åt en vore behagligt.
    vad för slags böcker/texter/etc skulle du rekommendera för nybörjaren? (den första surrboken jag läste var story of the eye. på björks inrådan. jag förstod troligen inget. jag var 17. )

    när instinkt/inlevelse kollderar med intellektet, det är därnånstans jag står och trampar just nu. det är lite spännande.

    • Niklas skriver:

      Rekommendationer, hmm, får fundera på saken.

    • Niklas skriver:

      Ja, varför inte fortsätta på romanspåret? André Bretons Nadja är ju en roman som brukar kunna väcka starka reaktioner, inte minst för att den blandar teori och praktik på ett sällsynt slående sätt. Sen har ju Sphinx bokförlag en rad fina titlar, varav flera ingår i serien Surrealismens kvinnor. Bland dem skulle jag kunna framhålla Leonora Carringtons Hörluren och Lille Francis/Där nere och Nelly Kaplans Sinnenas brunn som några egna favoriter. Giorgio de Chiricos Hebdomeros och Dalis Salvador Dalis hemliga liv (del 1) är äldre utgivna romaner, som kan vara svåra att få tag på numera, men där sambandet mellan fantasi, bildkonst och teori är framträdande. Och Mattias Forshages Drömgeografi/Naturgeografi förstås!

      • Anna skriver:

        Å! Jag ska kolla upp.
        Jag återkommer om jag har fler viktiga spörsmål eller rentutav vill/kan kommentera ett faktiskt inlägg 😉
        Tack för hjälpen.

        PS kvarstår ens hat mot dali om man läser hans bok? Hehe

  3. Anna skriver:

    ps jag kom att tänka på att du kanske också var bjuden till EB och JE’s festlighet imorgon, isf ska jag fortsätta ställa besvärande surr-frågor då!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *